Da har det gatt en manad till. Tiden bara flog forbi, som man alltid tycker att den gor. Nar har den inte gjort det i efterhand? Har just atit var sista lunch i Calcutta (for den har gangen kanske... kanske) och vaskorna star dar packade. Nio hela mander har passerat och denna stad ar pa sina satt fortfarande lika motbjudande som i borjarn. Det kanns ju sa klart lite vemodigt att saga hej da till manniskor som vi traffat lange, folk pa restauranger, vattenforsaljare och vanner etc., men det vager inte upp den lyckliga kanslan att fa vanda hemat igen. Det har varit kul att vara har och det har gett mycket att slitas bort fran den vanliga kontexten ett tag. Pa arbetsfronten har det verkligen varit givande. Ska jag bo nagonstans sa har lange nagon annanstans sa far det nog ta och bli nagon annan stad...
En sak jag irriterat mig pa i stort sett varje dag ar de s.k. Indien-spiritualisterna (vasterlanningar med "Indienklader" som inga Indier egentligen bar och som har nagon form av fardig enkel ogenomtankt tanke om Indien. De finns i alla aldergrupper - fran europeer med rastaflator och thailandsbyxor till gamla amerikanska gubbar med baseballkepsar). Man skulle kunna betrakta denna Indien-spiritualism som en form av rasism om man sa vill, en rasism grundad i en fran borjan positiv tanke. Manga Indien-spiritualister pratar t.ex. ofta om "the spirit of the people" i Calcutta. De alskar dom! Varfor? Jo, for att de ar sa fria; t.ex. dushar pa gatorna och lagger sig och sover pa trottoaren pa kvallen. Det finns oadligt manga exempel. Jag tvivlar pa att det ar manniksornas "spirit" som gor att de duschar pa gatan vid vattenpumparna, att de ater och lagar sin mat bland gatuhundar och rattor pa gatorna, att de lagger ut sina sma madrasser gjorda av hardpapp pa kvallen for att sova pa etc. Jag skulle nog kalla det fattigdom. En annan intressant sak med det har stallet ar ocksa att det ar otroligt folktatt. Detta ar ju sjalvklart ocksa nagot som format manniskorna har under tiderna. Detta ar ocksa nagot som manga Indien-spiritualister pastar ar sa harligt med detta "folk", att de kan leva sa manga pa samma stalle, att europeer t.ex. inte skulle kunna gora det etc. Jag skulle val saga att det mer handlar om kontexten och hur manniskor har formats genom deras uppvaxt. I slutandan landar det anda nastan alltid for indien-spiritualisterna om att de har lustiga manniskorna i Orienten ar pa ett vis och att vi ar pa ett annat vis (inte pga. de samhallen de lever i, utan pa grund av nagon essentialistisk tanke om hur manniskor i varlden ar, biologisk kanske?), att indierna kanske egentligen ar amnade att eller helt enkelt vill sova pa gatan, de skulle valja det aven om levnadsstandarden okade och att indier inte ar lika rationella och sofistikerade som oss vasterlanningar... men dom ar ju spiritella, och det ar det som ar sa harligt att uppleva nagra veckor om aret! Indien-spiritualister gar helt enkelt bort.
Nu ar det dags att starta en ny vardag, en vardag med (forhoppningsvis) ett riktigt jobb hemma och med den trygghet och bekvamlighet som erbjuds. Visst, lite laskigt kanns det ju att borja arbeta och inte plugga langre etc. Men det kanns anda spannande.
Ha det bra sa syns vi snart hemma!
torsdag 5 juni 2008
lördag 3 maj 2008
Lite av varje
Nu ar det endast en liten manad kvar har i det ljuvliga Calcutta. Den 6e ar vi hemma igen. Veckorna borjar sakta forsvinna och jag borjar fraga mig nar den dar klassiska separationsangesten kommer? Den dar som sa manga har fatt som gjort att de kant sig tvungna att springa ivag till marknaden och kopa 13 Saris, 1 parti rokelser och en massa Ganeshastatyer. Vi har 4 veckor kvar att arbeta och sen lite tid att packa och ta det lugnt, sa lite tid finns det ju for denna att infinna sig.
I natt aker Karen hem, en mycket fashinerande 40+ kvinna fran england som vi umgatts mycket med har. Det kanns trakigt. Av alla konstiga manniskor som vi umgatts med har sa kanns hon som den som vi bada har haft mest utbyte med. Hon kom bara tva veckor fore oss men fick bara visum for 3 manader (Indien forsoker straffa engelska medborgare ryktas det om eftersom dom har gjort det svarare for indier att komma till England), sa hon maste aka lite tidigare. Varfor kunde dom inte straffa oss? Vi har sett manga manniskor lamna Calcutta under var vistelse har. Manga har kommit hit, varit har 2-6 manader och sen akt. Alla mojliga lustiga typer maste jag saga...
Vad hander annars da? Ja, i dag kanske vi gar och ser den film som erbjuds pa biografen New Empire (forovrigt en biograf dar det vid sina tillfallen har krypit runt fotstora rattor langs fotterna pa en), Hollywoodfilmen Ironman. Later som en toppenfilm som man bara inte kan lata passera! Vill man ga pa film sa far man allt se Ironman, det ar den som gar nu. Innan den mojliga filmen blir det kanske en promenad (terrangpromenad alltsa; klattra over nagra kullar, se upp for doda rattor och faglar, se till att inte bli biten av nagon av hundarna, vada genom nagra avloppshal och avsluta med att inte bli pakord av motorcyklarna som aker pa trottoarerna. En vanlig Calcuttapromenad). Sen blir det val lite lasning och sant. Just nu laser jag klassikern Idioten. Den ar ratt kul att lasa.
Ha det sa bra!
I natt aker Karen hem, en mycket fashinerande 40+ kvinna fran england som vi umgatts mycket med har. Det kanns trakigt. Av alla konstiga manniskor som vi umgatts med har sa kanns hon som den som vi bada har haft mest utbyte med. Hon kom bara tva veckor fore oss men fick bara visum for 3 manader (Indien forsoker straffa engelska medborgare ryktas det om eftersom dom har gjort det svarare for indier att komma till England), sa hon maste aka lite tidigare. Varfor kunde dom inte straffa oss? Vi har sett manga manniskor lamna Calcutta under var vistelse har. Manga har kommit hit, varit har 2-6 manader och sen akt. Alla mojliga lustiga typer maste jag saga...
Vad hander annars da? Ja, i dag kanske vi gar och ser den film som erbjuds pa biografen New Empire (forovrigt en biograf dar det vid sina tillfallen har krypit runt fotstora rattor langs fotterna pa en), Hollywoodfilmen Ironman. Later som en toppenfilm som man bara inte kan lata passera! Vill man ga pa film sa far man allt se Ironman, det ar den som gar nu. Innan den mojliga filmen blir det kanske en promenad (terrangpromenad alltsa; klattra over nagra kullar, se upp for doda rattor och faglar, se till att inte bli biten av nagon av hundarna, vada genom nagra avloppshal och avsluta med att inte bli pakord av motorcyklarna som aker pa trottoarerna. En vanlig Calcuttapromenad). Sen blir det val lite lasning och sant. Just nu laser jag klassikern Idioten. Den ar ratt kul att lasa.
Ha det sa bra!
lördag 12 april 2008
Som i en ugn, i en bastu
Nu ar det pa tok for varmt. Det gar knappt att leva. Aven om man ligger under flakten och duschar varje kvart sa kanns det som att sitta i en bastu och bara osa pa vatten oavbrutet. Gar inte att ta nagra promenader eller gora minsta anstrangning. Klaga inte pa kylan, valkomna den och omfamna den.
Aj aj aj, hur ska detta ga?
Fortsattning foljer en annan dag.
Aj aj aj, hur ska detta ga?
Fortsattning foljer en annan dag.
fredag 4 april 2008
Ungsbakat vore gott
Nu ar det tva manader kvar av denna vistelse. Facklan brinner fortfarande och faglarna flyger fortfarande i ett rakt led. Allt ar alltsa som det sa vara. Lite hemlangtan har och dar och lite bortlangtan dar emellan. Oftast ror det sig nog mer om bortlangtan an hemlangtan faktiskt. Jag vill mer komma harifran an att komma hem. Jag ar fullt nojd med att komma hem i borjan av Juni som planerat. Da ar det harligt vader, gorgonzola och vin pa klipporna vid vinterviken och vi har en lagenhet att bo i. Det blir efter ett tag ratt monotont att bo i en stad som denna. Trots alla manniskor, den andlosa trafiken och de outtrottliga snacksforsaljarna pa gator och i diken sa finns det inte sa fruktansvart mycket kul att ta sig till. Trots den fornamna folkmangden pa runt 16 miljoner sa kanns staden ibland som en oken, eller en halvtrakig smastadshala nagonstans i mellantyskland. A andra sidan ar detta daremot ratt skont, for det gor att fokus mest hamnar kring att ta det lugnt och t.ex. lasa, lyssna pa musik och njuta av kvallsbrisen pa takterassen. Det ar ju inte sa dumt nar man tanker efter. Kan behovas lite av det innan jag kommer hem och ska ta itu med jobbsokande och sanna tidskravande och stressande aktiviteter.
Arbetet gar det bra med. Det ar mycket rorelse, mycket spannande hander just nu. Tva manader kvar blir erfekt for at avsluta de processer vi ar inne i med pompa och stat. Jobb ska avslutas och den kunskap som forvarvats om organisationen och alla de processer som till en borjan kanns som oandliga laburinter ska lamnas over till den fasta personalen och mojligtvis annu en volontar i utbildningsomradet. Varfor kan de inte bara lagga ner volontarplatserna? Det ar fragan. Det skapar ett vimmel av ineffektivitet. Folk kommer hit, gor nat slags jobb, forstar saker nar det ar en manad kvar och sen aker hem. Sen ar det samma visa for nasta volontar, och nasta och nasta. Aldrig blir det nagon kontinuitet. Detta leder sjalvklart till forvirring och ineffektiva volontarsperioder med forandringar som aldrig far nagot riktigt faste. "Hon sa att vi skulle gora sahar", "det var hans fel att vi la alla pengarna pa malarfarg i stallet for mat". Ja, det ar den oandliga visan. Jag menar, for oss ar det bra, vi lar oss mycket, far insyn i nya processer och far en mer eller mindre spannande tid har. Men for organisationer som jobbar pa detta vis smakar det mer an det kostar. Vara loner ar dessutom i klass me lararnas loner i skolorna. Anstall en till larare istallet! Na, ta hit en vasterlanning om det verkligen behovs en som en anstalld istallet.
En lang period av pahalsningar har nu avslutats. Det var en mycket rolig, men mycket intensiv tid. Lite ensamt blev det nar vi efter over tva veckor med besokare blev sjalva. Mycket sightseeing blev det, manga restauranger vi inte besokt forut besoktes och manga monument vi tidigare skitit i blev sedda.
Stadens stolthet: Victoria Memorial
Victoria Memorials sackpipeband!
Vi fick aven mycket trevliga gavor i form av t.ex. knackebrod, mork choklad, vin och ol. Att skorda ar namnet! Denna period avslutades med en mycket trevlig resa till den lilla himalayastaden Darjeeling. Vackert, frash luft, kyla och te forstas!
Sofia pa det lilla Himalayataget
Skolan fran den dar filmen med den dar trollkarlen som heter typ Larry?
Mamma och pappa pa taget fran Darjeeling
Ha det gott!
Arbetet gar det bra med. Det ar mycket rorelse, mycket spannande hander just nu. Tva manader kvar blir erfekt for at avsluta de processer vi ar inne i med pompa och stat. Jobb ska avslutas och den kunskap som forvarvats om organisationen och alla de processer som till en borjan kanns som oandliga laburinter ska lamnas over till den fasta personalen och mojligtvis annu en volontar i utbildningsomradet. Varfor kan de inte bara lagga ner volontarplatserna? Det ar fragan. Det skapar ett vimmel av ineffektivitet. Folk kommer hit, gor nat slags jobb, forstar saker nar det ar en manad kvar och sen aker hem. Sen ar det samma visa for nasta volontar, och nasta och nasta. Aldrig blir det nagon kontinuitet. Detta leder sjalvklart till forvirring och ineffektiva volontarsperioder med forandringar som aldrig far nagot riktigt faste. "Hon sa att vi skulle gora sahar", "det var hans fel att vi la alla pengarna pa malarfarg i stallet for mat". Ja, det ar den oandliga visan. Jag menar, for oss ar det bra, vi lar oss mycket, far insyn i nya processer och far en mer eller mindre spannande tid har. Men for organisationer som jobbar pa detta vis smakar det mer an det kostar. Vara loner ar dessutom i klass me lararnas loner i skolorna. Anstall en till larare istallet! Na, ta hit en vasterlanning om det verkligen behovs en som en anstalld istallet.
En lang period av pahalsningar har nu avslutats. Det var en mycket rolig, men mycket intensiv tid. Lite ensamt blev det nar vi efter over tva veckor med besokare blev sjalva. Mycket sightseeing blev det, manga restauranger vi inte besokt forut besoktes och manga monument vi tidigare skitit i blev sedda.
Stadens stolthet: Victoria Memorial
Victoria Memorials sackpipeband!
Vi fick aven mycket trevliga gavor i form av t.ex. knackebrod, mork choklad, vin och ol. Att skorda ar namnet! Denna period avslutades med en mycket trevlig resa till den lilla himalayastaden Darjeeling. Vackert, frash luft, kyla och te forstas!
Sofia pa det lilla Himalayataget
Skolan fran den dar filmen med den dar trollkarlen som heter typ Larry?
Mamma och pappa pa taget fran Darjeeling
Ha det gott!
lördag 8 mars 2008
lördag 23 februari 2008
O Thailand, underbara Thailand!
Sitter nu pa ett Internetstalle i den somniga lilla byn Baan Tai pa Koh Panghan, utanfor den mer hyperaktiva staden Haad Rin som ar vard for det hinkdrickande superpartyt "Full moon party". Vi spenderade fyra natter i den mer hyperaktiva staden innan vi fick nog och flyttade till den somniga byn.
Sofia i en hangmatta i Baan Tai
Jag i en hangmatta pa samma stalle men fran ett annat perspektiv. Ja, det ser man.
Det stora partyt skulle ha varit den 22a, men flyttades dagen innan till den 24e, i dag alltsa, pga av att det skulle vara nagot val har i Thailand, och under valet som holls fran fredag kl 18 till sondag kl 12 (?) fick ingen alkohol saljas. Som en kniv penetrerade detta forbud de fattiga Thailandaras planbocker. Detta hyperaktiva samhalle utan alkohol ar inget annat an en soptipp utan sopor. Men, framat kvallen borjade anda barerna salja alkohol, i alla fall pa "overvanignen". Mycket lustiga features kan man finna har, drinkar gjorda i hinkar (for ett mer effektivt drickande sa klart), mycket spanniga stekare och manniskor i allt for sma badklader. I kvall ska vi nog i alla fall besoka det uppskjutna partyt trots allt for att se vad som ar sa trevligt med det. Tar en taxi fran vart stalle som ligger kanske en kvart bort.
Hinkar!
Innan vi kom hit var vi i Bangkok i 4 natter. Dar at vi mycket, drack mycket och kopte mycket klader och sant (inget som ska anvandas i calcutta sa klart eftersom allt blir gratt for alltid efter en vecka).
Efter Bangkok bar det av till den lilla on Koh Tao. Vad kan sagas om denna o? Den ar till att borja med en av de tre mycket trevliga syskonen Samui, Panghan och sa klart Tao. Denna o trivdes vi inte sa mycket pa. Det var ett dykarparadis fyllt med... ja en massa dykare! Javulen hade en plan for dessa "personer" inte varda mer an en tallrik sur indisk kurry. Var man inte dykare, da gick det nastan inte att fa rum, man va tvungen att ta dykkurser och dykutflykter etc. Ren diskriminering tyckte vi. Vi var forskrackta over denna Thailandska uppdelning av dykare och ickedykare. Som ickedykare hade man inga rattigheter alls (har Amnesty uppmarksammat detta?). Forbannade stack vi darifran efter tre natter. Maten daremot var utsokt! Underbar pizza fanns det daremot. Men boendet var galet dyrt.
Jamfort ned calcutta sa ar ju daremot allt galet dyrt har i Thailand. Hutlost! Om bara levnadsstandarden kunde varit lika lag som i Calcutta... da kunde man levt billigt och bra har. Alltsa, har inte Thailandarna det lite for bra i dag? Om det fortsatter sa har kommer vi ju inte kunna aka hit och leva pa deras fattigdom lange till. Forbannat! Nar vi kommer hem igen sa hoppas jag att Aliansen har tagit bort alla skatter och alltsa tagit bort all gemnsam sjuk och aldrevard (folk kan val ta vara pa sig sjalva?), miljatgarder (folk kan val ta vara pa sig sjalva?), skola och daghem (folk kan val ta vara pa sig sjalva?) och sophamtning (folk kan val ta vara pa sig sjalva?) sa alla kan fa lite extra i planboken! Da skulle man kunna leva fint, som i Calcutta kanske, kanske en maltid till slut skulle kunna kosta 20 kronor (det ar daremot lite svart att ata med den amputerade armen, hmmm, ahh, det hander inte mig, jag ar ju frisk och har tva fungerande armar).
Om tre dagar aaker vi tillbaka till Bangkok for att tillbringa 3 dagar dar, forhoppningsvis i ett fint rum med AC och tv, innan vi aker tillbaka till vart alskade Calcutta utan AC och TV! Bast att ocksa bunkra upp med ett parti god vasterlandsk mat i magen innan vi drar tillbaka!
Hundar i Haad Rin!
Ha det val!
Sofia i en hangmatta i Baan Tai
Jag i en hangmatta pa samma stalle men fran ett annat perspektiv. Ja, det ser man.
Det stora partyt skulle ha varit den 22a, men flyttades dagen innan till den 24e, i dag alltsa, pga av att det skulle vara nagot val har i Thailand, och under valet som holls fran fredag kl 18 till sondag kl 12 (?) fick ingen alkohol saljas. Som en kniv penetrerade detta forbud de fattiga Thailandaras planbocker. Detta hyperaktiva samhalle utan alkohol ar inget annat an en soptipp utan sopor. Men, framat kvallen borjade anda barerna salja alkohol, i alla fall pa "overvanignen". Mycket lustiga features kan man finna har, drinkar gjorda i hinkar (for ett mer effektivt drickande sa klart), mycket spanniga stekare och manniskor i allt for sma badklader. I kvall ska vi nog i alla fall besoka det uppskjutna partyt trots allt for att se vad som ar sa trevligt med det. Tar en taxi fran vart stalle som ligger kanske en kvart bort.
Hinkar!
Innan vi kom hit var vi i Bangkok i 4 natter. Dar at vi mycket, drack mycket och kopte mycket klader och sant (inget som ska anvandas i calcutta sa klart eftersom allt blir gratt for alltid efter en vecka).
Efter Bangkok bar det av till den lilla on Koh Tao. Vad kan sagas om denna o? Den ar till att borja med en av de tre mycket trevliga syskonen Samui, Panghan och sa klart Tao. Denna o trivdes vi inte sa mycket pa. Det var ett dykarparadis fyllt med... ja en massa dykare! Javulen hade en plan for dessa "personer" inte varda mer an en tallrik sur indisk kurry. Var man inte dykare, da gick det nastan inte att fa rum, man va tvungen att ta dykkurser och dykutflykter etc. Ren diskriminering tyckte vi. Vi var forskrackta over denna Thailandska uppdelning av dykare och ickedykare. Som ickedykare hade man inga rattigheter alls (har Amnesty uppmarksammat detta?). Forbannade stack vi darifran efter tre natter. Maten daremot var utsokt! Underbar pizza fanns det daremot. Men boendet var galet dyrt.
Jamfort ned calcutta sa ar ju daremot allt galet dyrt har i Thailand. Hutlost! Om bara levnadsstandarden kunde varit lika lag som i Calcutta... da kunde man levt billigt och bra har. Alltsa, har inte Thailandarna det lite for bra i dag? Om det fortsatter sa har kommer vi ju inte kunna aka hit och leva pa deras fattigdom lange till. Forbannat! Nar vi kommer hem igen sa hoppas jag att Aliansen har tagit bort alla skatter och alltsa tagit bort all gemnsam sjuk och aldrevard (folk kan val ta vara pa sig sjalva?), miljatgarder (folk kan val ta vara pa sig sjalva?), skola och daghem (folk kan val ta vara pa sig sjalva?) och sophamtning (folk kan val ta vara pa sig sjalva?) sa alla kan fa lite extra i planboken! Da skulle man kunna leva fint, som i Calcutta kanske, kanske en maltid till slut skulle kunna kosta 20 kronor (det ar daremot lite svart att ata med den amputerade armen, hmmm, ahh, det hander inte mig, jag ar ju frisk och har tva fungerande armar).
Om tre dagar aaker vi tillbaka till Bangkok for att tillbringa 3 dagar dar, forhoppningsvis i ett fint rum med AC och tv, innan vi aker tillbaka till vart alskade Calcutta utan AC och TV! Bast att ocksa bunkra upp med ett parti god vasterlandsk mat i magen innan vi drar tillbaka!
Hundar i Haad Rin!
Ha det val!
söndag 27 januari 2008
Sedan kom djuren ocksa
Jaha, da sitter man har igen och ska skriva nat pa bloggen. Har varit lite trott sen nyar, lite val lang baksmalla... kanske for att olen ar full av konstiga kemikalier har som inte ar tillatna hemma. Det ar defenitivt en sak vi saknar har, en god ale eller stout, eller kanske en helt vanlig lager.
Det har varit mycket jobb senaste tiden, och manga har akt hem och sadar. Man borjar bli lite trott pa 'hejdafester' och den typen av happening. Skont att det ar lugnt nu ratt lange. Snart har vi varit har i fem manader, tiden gar fort nu for tiden, alltsa nar man kommit in i livet har och allt flyter. Men det blir ju aldrig riktigt sa har, for kanslan ar anda lite tilfallig hela tiden, for har vill vi ju inte bo har sa lang tid mer an vi ska... Hemlangtan infinner sig ibland, sarskilt nar man inte riktigt har nat att gora sa klart och nar man tanker pa alla saker man inte har tillgang till har som man tycker om hemma och som har en sa stor del av ens vardag. MEn, det ar ju sa klart sa att man kommer att uppskatta allt nar man kommer hem. Det ska bli sa schysst att fa ga a ta en ol pa ett schysst stalle hemma och fa ta en promenad utan att ha den dar vaggen av fororeningar framfor sig hela tiden och att kunna ta en kaffe pa ett cafe pa soder. Om ungefar 3 veckor ska vi aka i vag och fornya vara visum, kanske gar resan till Nepal, men vi har inte bestamt oss riktigt annu. KAnske blir Thailand en allt for stor lockelse, drinkar pa straden vs. berg och kyla... Men fortfarande lockar Nepal, for det ska ju vara sa undebart vackert har man hort, och vi snackar ju trots allt Himalaya.
Jobbet gar val sa dar. Organisationen lider av problem kring ineffektiva strukturer och icke trovardigt beslutsfattande. Managment-gruppen verkar lida av extrem apati nar det kommer till skolan, det finns ingen person som ar kvalificerade att ta beslut i skolfragor som tar beslut om skolan. Bara nagra gubbar (2-3) som valdigt starkt verkar slass for sina positioner. Folk har tydligen sparkats for att de har utmanat och oppnat munnen mot beslut etc. Vissa har t.o.m sparkats for att de haft for nara kontakt med volontarerns, det pratas om dessa som spioner for support grupperna i europa. Sjalv har jag rakat i onad med bossen pa organisationen som ska ha en hand med i allt som beslutas. Vi har inte haft ett vettigt samtal sedan jag sa att de inte tar ansvar for barnen i skolan, utan later valdsamheter etc. passera utan att agera, vem vet vad som hander med banen som tas omhand av personal orgaisationen inte ens har intervjuat och gett en liten inrouduktion for. Jag har trampat pa hans auktoritet nagra ganger for mycket nu. Helst skulle han nog vilja att jag satt och laste nyheter pa internet eller nat hela dagarna och sket i jobbet. Men mer popular lar jag inte bli, sa det ar bara att ignorera. Tror inte jag vill att han ska vara referens for mig i framtiden...
Nu har vi haft Yoga i nagra veckor dar vi bor med en kille som rest runt i Indien i flera ar och lart sig yoga i olika tempel etc. Jag har blivit lite som besatt av det nu, for det ar sa skont for kroppen. Man stracker, sliter och far en otroligt skon kansla av valbehag efter. Defenitivt nat att borja med. Men det kostar sakert massa hemma, eftersom det ar sa spirituellt och sa dar... formodligen maste man gatt tre kurser i rokelser och ha skynken pa sig till vardags ocksa. Vi har fatt gora det gratis. Men den dar killen, som forovrigt kommer fran Kroatien, aker hem snart tyvarr. Men vi ska forsoka halla igang det efter han sticker hem. Kommer bara vara tre stycken da, men det behovs flera som motivation.
Ha det skoj!
Vad bra att ni tyckte om julklapparna. Hoppas att Jonathan och ELin far sina innan nasta jul i alla fall!
Det har varit mycket jobb senaste tiden, och manga har akt hem och sadar. Man borjar bli lite trott pa 'hejdafester' och den typen av happening. Skont att det ar lugnt nu ratt lange. Snart har vi varit har i fem manader, tiden gar fort nu for tiden, alltsa nar man kommit in i livet har och allt flyter. Men det blir ju aldrig riktigt sa har, for kanslan ar anda lite tilfallig hela tiden, for har vill vi ju inte bo har sa lang tid mer an vi ska... Hemlangtan infinner sig ibland, sarskilt nar man inte riktigt har nat att gora sa klart och nar man tanker pa alla saker man inte har tillgang till har som man tycker om hemma och som har en sa stor del av ens vardag. MEn, det ar ju sa klart sa att man kommer att uppskatta allt nar man kommer hem. Det ska bli sa schysst att fa ga a ta en ol pa ett schysst stalle hemma och fa ta en promenad utan att ha den dar vaggen av fororeningar framfor sig hela tiden och att kunna ta en kaffe pa ett cafe pa soder. Om ungefar 3 veckor ska vi aka i vag och fornya vara visum, kanske gar resan till Nepal, men vi har inte bestamt oss riktigt annu. KAnske blir Thailand en allt for stor lockelse, drinkar pa straden vs. berg och kyla... Men fortfarande lockar Nepal, for det ska ju vara sa undebart vackert har man hort, och vi snackar ju trots allt Himalaya.
Jobbet gar val sa dar. Organisationen lider av problem kring ineffektiva strukturer och icke trovardigt beslutsfattande. Managment-gruppen verkar lida av extrem apati nar det kommer till skolan, det finns ingen person som ar kvalificerade att ta beslut i skolfragor som tar beslut om skolan. Bara nagra gubbar (2-3) som valdigt starkt verkar slass for sina positioner. Folk har tydligen sparkats for att de har utmanat och oppnat munnen mot beslut etc. Vissa har t.o.m sparkats for att de haft for nara kontakt med volontarerns, det pratas om dessa som spioner for support grupperna i europa. Sjalv har jag rakat i onad med bossen pa organisationen som ska ha en hand med i allt som beslutas. Vi har inte haft ett vettigt samtal sedan jag sa att de inte tar ansvar for barnen i skolan, utan later valdsamheter etc. passera utan att agera, vem vet vad som hander med banen som tas omhand av personal orgaisationen inte ens har intervjuat och gett en liten inrouduktion for. Jag har trampat pa hans auktoritet nagra ganger for mycket nu. Helst skulle han nog vilja att jag satt och laste nyheter pa internet eller nat hela dagarna och sket i jobbet. Men mer popular lar jag inte bli, sa det ar bara att ignorera. Tror inte jag vill att han ska vara referens for mig i framtiden...
Nu har vi haft Yoga i nagra veckor dar vi bor med en kille som rest runt i Indien i flera ar och lart sig yoga i olika tempel etc. Jag har blivit lite som besatt av det nu, for det ar sa skont for kroppen. Man stracker, sliter och far en otroligt skon kansla av valbehag efter. Defenitivt nat att borja med. Men det kostar sakert massa hemma, eftersom det ar sa spirituellt och sa dar... formodligen maste man gatt tre kurser i rokelser och ha skynken pa sig till vardags ocksa. Vi har fatt gora det gratis. Men den dar killen, som forovrigt kommer fran Kroatien, aker hem snart tyvarr. Men vi ska forsoka halla igang det efter han sticker hem. Kommer bara vara tre stycken da, men det behovs flera som motivation.
Ha det skoj!
Vad bra att ni tyckte om julklapparna. Hoppas att Jonathan och ELin far sina innan nasta jul i alla fall!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
